Jag har alltid haft en väldigt liten släkt, men har egentligen aldrig tänkt så mycket på det. Vi trivdes bra tillsammans jag, syrran, mamma, pappa, mormor, farmor och farfar. Varken mamma eller pappa har några syskon så jag är uppvuxen utan kusiner. Vi hade några sysslingar vi brukade träffa när jag var yngre, men de träffarna har ebbat ut med åren. Därför är det extra roligt att se att mina barn kommer så väl överens med sina kusiner.
Här myser Karl med kusinen Carl-Johan
Och här är Charlotte med kusinerna Sophie och Mim
Syskonkärleken mellan Charlotte och Karl är det lite si och så med ibland, men när de inte tror att någon ser syns det att de gillar varandra (lite grand ialla fall...). Som här på planet när båda somnade in...
...då är det skönt att vila huvudena mot varandra.
Så fina de är!
SvaraRaderaKram Anna