Förvirrad och ur slag

Idag hände nå't som inte har hänt mig på väldigt länge och som jag faktiskt trodde att jag hade vuxit ifrån. En total förvirring slog till. Senaste gången var för över 20 år sen när jag skulle ta en tenta på Stockholms universitet och inte hittade fram till tentasalen. Irrade runt på stan och virrade till adress och gator, sprang andfådd i snömodden och insåg till slut att jag inte skulle hinna och åkte hem igen. Lyckades aldrig komma fram! Jag hade pluggat för sent kvällen före, och min hjärna hade slutat att fungera ordentligt (lika bra att jag inte tog den där tentan den dagen). Idag skulle jag spela tennismatch i måndagsserien, och var helt inställd på att det var bortamatch. Tvärstopp på 59:an gjorde att jag svängde av på Hwy 6 och försökte tråckla mig fram bakvägen. Ringde lagkaptenen för att förvarna om att jag kanske kunde bli lite sen och hon meddelar då att det är hemmamatch. Gulp. Panikvändning och gasen i botten tillbaka mot klubben. Insåg att jag missat laguppvärmningen och kände mig blank i huvudet av trötthet över mig själv. Gick ut på planen lätt stressad och kunde inte träffa bollen på hela matchen. Tyvärr var det lika illa med min partner (smittade jag henne?). Matchen var över innan jag hann blinka. Snöpligt. Vår tränare tittade på mig och Lucianna och sa att han aldrig hade sett oss spela så dåligt. Insåg sen att jag legat och läst min bok, som är så himla bra just nu, till efter midnatt igår kväll. Så tråkigt och onödigt att jag inte lyckades att gå och lägga mig i tid. Segern från i lördags förbyttes snabbt till måndagsförlust. Ska nog inte utmana ödet nästa gång och ropa hurra, utan hålla mig ödmjukt på mattan som en god människa...