Kusinträff

Jag har alltid haft en väldigt liten släkt, men har egentligen aldrig tänkt så mycket på det. Vi trivdes bra tillsammans jag, syrran, mamma, pappa, mormor, farmor och farfar. Varken mamma eller pappa har några syskon så jag är uppvuxen utan kusiner. Vi hade några sysslingar vi brukade träffa när jag var yngre, men de träffarna har ebbat ut med åren. Därför är det extra roligt att se att mina barn kommer så väl överens med sina kusiner.

Här myser Karl med kusinen Carl-Johan

Och här är Charlotte med kusinerna Sophie och Mim

Syskonkärleken mellan Charlotte och Karl är det lite si och så med ibland, men när de inte tror att någon ser syns det att de gillar varandra (lite grand ialla fall...). Som här på planet när båda somnade in...

...då är det skönt att vila huvudena mot varandra.



Jag har hål

i en tand! Jag har inte behövt laga något hål sedan jag gick i sjätte klass. Jag trodde sånt tjafs var överstökat vid det här laget. Framöver (alltså lååångt framöver) är det väl löständer som blir nästa stora happening i tandläkarstolen trodde jag. Men icke sa nicke. I tisdags petade tandläkaren envetet på en av mina tuggytor och menade att det var bäst att laga för det höll på att bli hål. Han rekommenderade lagning. Vad svarar man på det? Nej tack, vi tar och högaktligen skiter i lagning! Självklart höll jag med och bokade tid på direkten. Men någonstans gnager en misstanke om att han vill tjäna pengar på mina stackars gaddar och överdriver faran. Vill han åt försäkringspengarna? Dessutom jobbar han bara måndag till torsdag vilket för mig signalerar att han måste vara överbetald. Men ny tid har jag bokat ändå. Och trist känns det. Suck.

Släkten är inte alltid värst

Det är ju inte alltid så att man stormtrivs med den släkt man gifter in sig i. För mig är det tvärt om! När jag var i Stockholm förra veckan lunchade jag först med svärmor Else-Marie och hennes man Sten och vi hade (som alltid) så trevligt som allra helst. Vi drack vin och mumsade på lax så det stog härliga till.

Och alltid är de glada och positiva så jag blir så glad och positiv själv av att träffa dem. Snygga är de också! Särskilt svärmor som ju varit Stockholms Lucia och nästan hamnade i Hollywood på kuppen.

En annan kväll i Stockholm förra veckan åt jag middag med två av mina svägerskor, Jalles systrar Annika och Johanna. Lika trevligt hade jag då! Jag säger bara det, positiv livssyn och glatt humör lyser verkligen upp en människa och dess omgivning. Och det har båda dessa fantastiskt trevliga kvinnor!

Så jag fick inte bara en trevlig man när jag gifte mig, utan en hel drös trevliga släktingar på köpet att roa mig med!

Tillbaka i Texas

efter en en vecka i Sverige över "spring break". Åh, det var så kul i Sverige! Jag träffade släktingar och vänner och hade ett fullspäckat schema. Kände mig riktigt populär (för en gångs skull...). Det var luncher och middagar och däremellan kaffedrickande. Vi åt semlor. I love semlor! Och toast skagen och pannbiff och lax med romsås och filmjölk med flingor på morgonen. Man är liksom van vid en viss föda sedan barnsben och det är svårt att komma ifrån. Vi bodde på hotell Diplomat och det var perfekt. Barnen och jag delade rum. Guess who got the extrasäng? Jag såklart. Men till och med extrasängen var skön. Två nätter sov barnen hos kompisar och jag hade hela rummet för mig själv. Då hade Charlotte ätit chips i sin säng så när jag kröp ner i dubbelsängen var den rätt smulig... Kylan tog mig lite by surprise. Det var liksom mössa och vantar som gällde, och det var länge sen jag hade sånt på mig.

Vad jag gillar med Sverige:
1, Folk sitter ner och äter och dricker istället för att ranta runt med mat och dryck "on the go"
2, Kollektivtrafiken. Härligt att åka buss och tunnelbana!
3, En stadskärna som går att promenera i (unlike Houston)
4, Plockgodis (ocj jag är ändå ingen godismänniska)
5, Snyggt folk. Smala, vältrimmade och snyggt klädda!

Okej, nu är jag lite pro Sverige. I nästa inlägg tar jag upp det jag gillar med Texas. Just nu gottar jag mig i hur mysigt vi hade det i Svedala så jag vill inte börja racka ner på fäderneslandet just yet.

Vi fick en chock när vi landade i Houston igen. Från snö och minusgrader i Stockholm till +28 grader på ett dygn. Vi var nog inte riktigt beredda på att det plötsligt var så varmt! Härligt faktiskt. Efter vår långa resa tillbaka väntade en förbeställd bil som vi trodde skulle vara en vanlig bil. Döm om vår förvåning när det visade sig vara en typ 20 meter lång, vit limosine! Trodde chauffören att Beyoncé skulle landa eller? Vi skyndade oss att hoppa in i den (lite skämmigt var det). Men den var skön att sträcka ut i efter vår långa resa. Dock värsta porrinredningen med bar och ljusslinga i taket. Vi fnissade gott men skämdes igen när den svängde upp framför vårt hus. Vad skulle grannarna tro?


Ni förstår vad jag menar va? Lite too much för en halv barnfamilj från förorten...

Jag kände mig som en rockstjärna i limon och var lite lätt upphetsad som vanligt...
Sen sov vi i typ 18 timmar i sträck och kom över jet lagen kvickt.

Jordbävning

Sätter morgonteet i halsen när jag läser på svd.se att en stor jordbävning inträffat i Japan. Nu väntar alla tydligen på tsunamivågor som kan slå till mot öar och kuster i Stilla havet. Får en flashback från tsunamin utanför Sumatra 2004 som orsakade enorm förödelse i Indonesien och Thailand. Jag är inte direkt religiös, men känner att nu är en stilla bön på sin plats för människor som drabbats i denna katastrof.

Förvirrad och ur slag

Idag hände nå't som inte har hänt mig på väldigt länge och som jag faktiskt trodde att jag hade vuxit ifrån. En total förvirring slog till. Senaste gången var för över 20 år sen när jag skulle ta en tenta på Stockholms universitet och inte hittade fram till tentasalen. Irrade runt på stan och virrade till adress och gator, sprang andfådd i snömodden och insåg till slut att jag inte skulle hinna och åkte hem igen. Lyckades aldrig komma fram! Jag hade pluggat för sent kvällen före, och min hjärna hade slutat att fungera ordentligt (lika bra att jag inte tog den där tentan den dagen). Idag skulle jag spela tennismatch i måndagsserien, och var helt inställd på att det var bortamatch. Tvärstopp på 59:an gjorde att jag svängde av på Hwy 6 och försökte tråckla mig fram bakvägen. Ringde lagkaptenen för att förvarna om att jag kanske kunde bli lite sen och hon meddelar då att det är hemmamatch. Gulp. Panikvändning och gasen i botten tillbaka mot klubben. Insåg att jag missat laguppvärmningen och kände mig blank i huvudet av trötthet över mig själv. Gick ut på planen lätt stressad och kunde inte träffa bollen på hela matchen. Tyvärr var det lika illa med min partner (smittade jag henne?). Matchen var över innan jag hann blinka. Snöpligt. Vår tränare tittade på mig och Lucianna och sa att han aldrig hade sett oss spela så dåligt. Insåg sen att jag legat och läst min bok, som är så himla bra just nu, till efter midnatt igår kväll. Så tråkigt och onödigt att jag inte lyckades att gå och lägga mig i tid. Segern från i lördags förbyttes snabbt till måndagsförlust. Ska nog inte utmana ödet nästa gång och ropa hurra, utan hålla mig ödmjukt på mattan som en god människa...

Äntligen vann vi!

Igår kväll var jag och Jalle på middag med Annika och Roger. Vi susade ut på landsbygden i Texasnatten i Rogers nya Porsche Panamera till Richmond. Det kändes lyxigt. Lite udda kanske bland alla pick-uper och cowboyhattar. Vi hade läst i lokaltidningen, just när vi flyttade hit förra året, om en restaurang som heter Karl's, och drivs av en schweizare vid samma namn, som skulle servera bra mat med europeiskt touch. Det var där vi var igår. Stället kändes som en liten tysk restaurang som sett sina bästa dagar, lite inrökt och charmigt slitet. Huset låg, som allting annat här, utslängt i "nowhere". Paté och wienerschnitzel med rösti är det ju inte varje dag man äter här så det var gott. Sen susade vi fyra mätta, skönt nedsjunkna i Panamerans beiga, mjuka läderklädsel tillbaka till Sugar Land. Där spelade vi biljard igen, tjejerna mot killarna, som blivit lite av en tradition. Och ÄNTLIGEN!!! Vi Vann!! Tjejerna alltså. Jag och Annika har kämpat hårt ett antal gånger, men alltid lyckats få i den tråkiga svarta kulan (eller kallas det bollen?) för tidigt så att vi förlorat hela matchen. Nu var det gubbarna som träffade fel och spelade bort sig till vår fördel. Ha! Inget smakar så gott som segerns sötma. Killarna var läskigt sura och kunde knappt få ur sig ett grattis. Men jag och Annika dansade segerdans utan att skämmas! Konstigt, det är så mycket roligare att vinna än att förlora...

Massor med påsar

får man varje gång man handlar i mataffären. Man slipper packa upp sina varor på bandet och man slipper packa i varorna i påsar. Istället står man där slappt och hänger och tittar på när kassörskorna får ont i axlar och rygg... Jag drar lojt mitt kort och betalar och svarar "have a good day you too" och lallar ut mot bilen. Otroligt behagligt, men alla dessa tusentals påsar driver mig till vansinne! En påse till kött, en påse till grönsaker, en påse till diskmedel, en påse till ett litet tuggummi... jag har påsinvasion hemma! De lär sig tydligen att alla varor måste separeras av plast. Är det av religösa skäl? Who knows. Jag har börjat slänga dem, påsarna alltså. Kan knappt stänga skåpdörren till påsförrådet, så ner i soptunnan istället med dem. Intalar mig att de är recyclingsbara. En påse som jag faktiskt tycker om är mina soppåsar. Jag köper alltid de som har en kant av parfymdoft som håller ute sopdoften. I love it! Kanske nå't att införa i Sverige? Men det kanske inte säljer så bra bland de miljövänliga, naturliga svenskarna. Vi har rätt sunt förnuft vi svenskar trots allt. Utom jag då med mina väldoftande soppåsar.

Nu har jag en blogg!

Det verkar rätt enkelt så jag hoppas att jag ska klara av det. Halva jordens befolkning verkar ju blogga så även jag ska väl kunna få till nåt. Vad ska jag skriva om? Lite skvaller från tennisklubben, konstiga amerikanska företeelser eller bra saker i USA som vi inte har i Sverige, funderingar i livet, ja allt möjligt. Det blir som en liten dagbok och hjälper mig komma ihåg alla dessa dagar som bara rasslar förbi. Jag börjar imorgon.