Välkommen till min blogg om mitt liv i Texas och lite iakttagelser av Amerika ur ett svenskt perspektiv.

onsdag 7 mars 2012

Nästan amerikan

...är jag nu! Jag har nu fått Green Card och är därmed en permanent resident i USA. Känns härligt att aldrig mer behöva stå i den låååånga och lååångsamma passkontrollen! Känns också fantastiskt att vi har lyckats öppna upp möjligheterna för våra barn att studera eller arbeta i USA. Nu ligger ju både EU och USA öppet för båda barnen om de vill plugga eller sommarjobba t.ex. Även lilla jag kan nu arbeta här...men jag tror jag fortsätter mitt trevliga lyxliv så länge jag har möjlighet... Kan ju inte lägga ner tennisen nu när det går så bra. Såg faktiskt att jag är rankad nr 1 i min division på måndagar, bland ungefär 150 spelare. Känns lite kul faktiskt. OBS! Detta är alltså inte någon proffsdivision, utan en hederlig medelnivå, men ändå... :)

Mitt nya green card!
Jag har nu engagerat mig i SWEA här i Houston, och är med i den s.k. programgruppen som planerar och arrangerar olika aktiviteter för SWEA medlemmarna här. Vi är fyra stycken så det är bara roligt och inte betungande. I måndags hade vi semmelkväll. Och nu märker jag att jag inte har jobbat på ett tag, för natten mellan söndag och måndag sov jag så dåligt för jag låg och funderade på hur jag skulle få ihop ''allt'' inför semmelkvällen. Ja men det är ju tragiskt, jag vet, men det var faktiskt lite stressigt! Först hade jag tennismatch kl 10:30, samtidigt som jag visste att jag måste hämta upp nybakade semmelbullar på Norska sjömanskyrkan senast kl 13:30. Det tar ungefär en timme med bil dit, så jag var ju tvungen att ha spelat klart matchen senast 12:30. Matchen visade sig vara helt jämn. Först vann vi första set med 7-5 och andra set gick som en dans och vi ledde med 5-3 och vi skulle bara serva hem matchen. Men icke, plötsligt är det istället 6-6 och vi måste spela tiebreak. Då är klockan 12:00 och jag börjar få lite panik. Har inte tid med tre set!!! Då får jag plötsligt hjälp från ovan. Motståndarna blir nervösa och spelar bort sig och vi vinner lätt. Underbart! Jag kastade mig i bilen och gasade till Pasadena. Bullarna var klara och jag passade på att handla dumlekola och lingonsylt i skandinaviska butiken. Sen kom nästa stressmoment. Jalle är på Jamaica denna vecka och Charlotte har gymnastik på måndagar kl 19, precis samtidigt som semmelkvällen. Och semlorna måste ju levereras till platsen för arrangemanget och göras till semlor (grädde och mandelmassa och pudersocker måste ju på). Då fick jag hjälp från ovan igen. Gymnastiken ställdes in och jag kunde lugnt och sansat vara med och förbereda allt och delta under kvällen. Tänk så stressigt mitt liv är...

Catrin och värdinnan Brite-Marie lägger grädde på semlorna

Pernilla inspekterar att allt går rätt till...

...och voilá, semmelbordet är dukat!
Vi hade faktiskt väldigt roligt när vi förberedde allt, för det visade sig att ingen av oss är någon ''född ledare'' i köksmiljö. Hemkunskap var mitt sämsta ämne i skolan... Men det gick ju bra ändå. Med tanke på resultatet tycker jag vi framstår som fullfjädrade husmödrar!

söndag 26 februari 2012

Ja livet susar framåt i väldig fart. Jag har nu en ny dator för min förra dog en tragisk död i ett vattenläckage från Karls toalett (nice!) som rann ner i köket och rakt på min dator. Det tog ett tag innan jag köpte en ny, och nu har jag äntligen installerat svenskt tangentbord.
En liten plus och minuslista tycker jag är på sin plats nu. Det var ju länge sen sist.

På plus denna vecka är:

1, Vår nya svenska Prinsessa såklart! Satt här i Texas och kände glädjetårarna komma när jag läste den trevliga nyheten. En liten baby i det svenska kungahuset är precis vad Sverige behöver. Och så roligt för det strävsamma paret Victoria och Daniel!

2, Houston Rodeo som börjar nästa vecka. Jag blev precis medbjuden av en kompis att gå dit på tisdag kväll. Jag var där för två år sedan och såg allt och kände mig helt ärligt rätt trött på hela ståhejet efter det. Men nu är jag redo igen! På med bootsen, glitterbältet och (kanske) hatten. Jiiihaa!

3, Florida! Jag och Charlotte var i Miami i fyra dagar förra veckan och hade tjejmys nere i South Beach. Vi shoppade läskigt mycket, så mycket att Amex spärrade mitt kort och trodde att det var stulet... och vi promenerade längs stranden och låg i solen lite grann. Sen hyrde vi en bil och susade till Fort Lauderdale där vi träffade en svensk mäklare som visade oss lägenheter. Det är ju bra priser nu, och hemresan till Sverige närmar sig så en vinteradress i Florida känns ju helt rätt. Vi får se...

På minuslistan kommer:

1, Mitt borttappade golfspel. Jag tycker att jag faktiskt kunde träffa bollen rätt hyggligt förut, men nu är allt det borta. Det är som om jag aldrig hållit i en klubba förut. Har en liten aning om att det kan bero på den stora mängd tennis som jag spelar just nu, att det liksom har dåligt inflytande på golfsvingen. Jag kämpar vidare med golfen på tisdagar. Men vet, det kanske vänder plötsligt?

2, Det onda skvallret bland vissa tennisdamer på klubben. Inga namn nämnda, men ibland blir man mörkrädd när man hör vad folk säger om varandra. Genast undrar jag, vad säger de om mig? Hjälp!

3, De jobbiga, religiösa kedjebreven som dyker upp i min e-mail med jämna mellan rum. Det brukar vara nåt sånt här: Gud har planer för dig, eller en ängel finns ibland oss, eller Gud hör bön..och så ska man vidarebefordra mailet till typ tio vänner för då blir man belönad av Gud. Vad händer annars undrar jag i mitt stilla sinne? Har aldrig skickat vidare, bara deleatat. Hittills lever jag. Men vem vet hur länge innan olyckan slår till...

Det mesta känns faktiskt på plus just nu. Jag hade kunnat fortsätta pluslistan med många fler små punkter, men minuslistan fick jag liksom krysta fram. Det är väl bra det antar jag. Imorgon är det viktig tennismatch på gång. Har vilat mig i form hela helgen :)

onsdag 11 januari 2012

Juletid

Eftersom det inte faller någon snö här i Houston, älskar folk att sätta upp ljus på sina hus och i sina trädgårdar inför julen. Julen måste liksom markeras att den är här eftersom inga andra tydliga tecken finns. Att promenera i vårt område är som att gå omkring i Disney land. I år ville barnen att vi skulle delta i pynt-racet. Det var enkelt fixat. Ett snabbt samtal till en juljusinstallatör och vips stod det en mexikan och vinglade högt uppe på en stege och satte upp ljus på vårt tak. Det blev verkligen fint! En kväll när jag tog den vanliga kvällspromenaden med Chilli, tog jag lite kort på vårt hus och på några grannars hus så att ni förstår hur vi har det här. Titta och njut (?)...

Vårt lilla hus i juleskrud

Här bor en kinesisk familj som har änglar i sin trädgård

Och här bor en Texasfamilj som har tomten på motorcykel i sin trädgård...

...och titta, Bambi med familj lyser i mörkret...

Det här huset vinner i antal färgglada lampor. Lite Kinarestaurang-varning

Våra djupt religiösa grannar har självklart en krubba utanför dörren

Karls första lussebullsbak  för julen med den obligatoriska ormen och russinbullen...

tisdag 10 januari 2012

Thanksgiving

Ja som ni märker ligger jag lite efter i min rapportering. Över Thanksgiving, som inträffar i slutet av november, bilade vi till Destin i Florida, via New Orleans. Rätt mycket trafik var det på vägarna eftersom Thanksgiving är alla amerikaners stora resehelg. Man kunde ju tro att det skulle vara julen, men icke. Då sitter de hemma och julmyser istället. Inte så dumt alls faktiskt. Det tog väl sex timmar till New Orleans och sedan fyra timmar till Destin. Helt överkomligt faktiskt. New Orleans var helt underbart! Vi är ju lite svältfödda på städer som man kan promenera i och som faktiskt har trottoarer och gågator. Mysigt också med en stad med lite historia. Sen finns ju förstås Bourbon Street som är som ett Red Light District område. Barnen tyckte att det var urpinsamt att vandra denna gata ner. Men man måste ju liksom ha gått på den gatan åtminstone en gång! I övrigt kikade vi i affärer och spankulerade runt i största allmänhet. Vi åt också bullar och drack café au lait på franskt café förstås. Vi bodde en natt på ett gammalt anrikt hotell som låg mitt i stan och det var också härligt. I New Orleans finns ett stort museum över andra världskriget som vi besökte. Det är faktiskt intressant att se historia berättas ur en annan synvinkel än Europas. Hade faktiskt inte tänkt så mycket på att USA krigade i Asien till största delen, så tyngdpunkten låg på det i muséet. Annars är man ju så van vid att koppla ihop andra världskriget med Europa främst. Efter New Orleans tuffade vi vidare mot Destin där vi mötte upp med familjen Westerlind. Destin har helt fantastiska stränder. Sanden är kritvit! Vädret var varmt men inte badvarmt. Vi var på stranden och spelade strandtennis och kastade frisbee och promenerade. Vi hann också med en runda golf. Eftersom min golf numera är helt under isen, var det kul att spela best ball med Karl och Jalle. Då slapp jag att helt sura ihop... Vi åt på lite olika restauranger och tog det allmänt lugnt. Och barnen hade inga läxor hängande över sig vilket var fantastiskt! Destin ska vi absolut åka tillbaka till när det är lite varmare.


Vår duktiga chaufför! Jag körde faktiskt halva vägen bara så att ni vet...

Bourbon Street. Lite halvsunkigt just här.

Gulligt hus. Ser man inte mycket av i Houstontrakterna.

Kolla in jazzgubbarna i fontänen

Cafë au lait och fransk munk sitter aldrig fel

Vi lyckades pricka in tändningen av stadens gran

Utanför vårt hotell
Jalle tog detta kort. Är någon förvånad?


Ett autentiskt plan som användes för att droppa soldater via fallskärm i fiendezon

Karl äter grodlår...hjälp...

Gångbron från lägenheten till stranden

Våra fotavtryck

Jag har bollen (spelar alltså strandtennis)

Lite mer frisbee i sanden

Tjolahopp!

Men han är ju så stor och stark...

Låååång beach

Lunch i solen med Melina

Måsar finns även i Florida

Två snygga golfkillar!

måndag 9 januari 2012

Torkan är över

och då menar jag inte min bloggtorka, utan vädertorkan här i Texas. Idag har det fullkomligt öst ner regn. Och mullrat och blixtrat har det gjort utan stopp. Ett tag gick jag och gömde mig i gästrummet. Hur nu det skulle ha räddat mig från ett blixtnedslag... Chilli fick precis sin morgonpromenad nu klockan halv ett när det var ett ynka uppehåll i regnet, men det slutade med att vi efter tio minuter fick sprinta hemåt eftersom det började ösregna igen. Jag klagar inte. Vi behöver verkligen regn här. Det har ju knappt fallit en droppe på över ett år.
I övrigt är alla Houstonbor som galna i sitt fotbollslag (amerikansk fotboll alltså), the Texans. Texans har gått till slutspel och vann sin första slutspelsmatch i lördags. Vi visste inte ens att de skulle spela i lördags... Jag kan för mitt liv inte uppbåda något intresse för denna sport. Den är oförståelig och urtråkig. Alla ligger bara i en hög på planen hela tiden. Jag gillar inte lagsport överhuvudtaget. För mig är individuella prestationer roligare att titta på. I barnens skola fick man frångå skoluniformen idag till förmån för Texanströjor. Lite rörande är det ju.