Dam-drama på klubben

Nu har jag varit medlem på country cluben i lite drygt två år, och under dessa två år har jag lyckats segla lite ovanpå och utanför all drama som förekommer bland alla tennisdamer. Det är ju helt sjukt att damer inte kan umgås/verka/spela tennis i godan ro utan att en massa känslor ska ta överhanden. Men idag märkte jag hur jag liksom sjunkit in i dammassan och blivit en del av alla känslomässiga bindningar. Vill inte vara delaktig i skitsnack och gruppbildningar, men det börjar bli svårt att hålla sig opartisk. Nu ska en tjej i mitt onsdagslag uppenbarligen byta lag till nästa säsong. So what? Det är ju inget slavkontrakt som håller en till ett lag, spelar ju ingen roll! Men vår lagledare ringde mig med gråten i halsen och undrade om jag kunde spela med denna "förrädare" idag, för hon kunde minsann inte tänka sig att vara på samma bana som denna svikare. Suck. Att byta lag är tydligen lika med att bryta vänskapen. Så jag fick ljuga ihop nå't om att jag behövde spela på en senare matchtid när "svikaren" insåg att vi plötsligt skulle spela idag. Det larvigaste är att jag och ett gäng tjejer ska åka till "svikarens" beach house i Galveston imorgon och stanna till lördag. Jag måste se till att hålla truten nu och inte avslöja dramat i kulisserna. Och jag som hatar hemlighetsmakeri och hysch-hysch. Nä, fram för raka rör och färre känslostormar. Men det kanske är jag som är känslokall, eller?